10 veckor.

Så nu kommer äntligen ett litet livstecken från mig.
Galet mycket har hänt på senaste tiden men anledningen till min abstinens beror synnerligen på mina föräldrars besök =)

Det var helt fantastiskt att se dem igen. Vi gjorde så mycket och hade fantastiska dagar. Barnen var perfekta under tiden och jag älskade varje minut.
Vi hade ett fullspäckat schema och jag tog dem till Michigan och min underbara vän Brooke.
Vi pratade hockey med mina amerikanska vänner och drack gott vin med svenskar. =)
Att bara få vara mamma och pappas Olivia för 10 dagar var helt magiskt. Och napat på hotellet fick jag också.
Jag kan inte vara mer än så tacksam och nöjd med deras besök. Jag älskar er så mycket.
Helt, helt fantastiskt. Och som ni alla som känner mina föräldrar så kan de partaja så der hann vi också med.
Hela resan avslutades för med en otrolig kväll på Jazzklubben Green Mill som är Al capones gamla häng.
Pappa och Mamma älskade det och jag njöt av trevligt sällskap. =)
Sen på dagen då de åkte var det St Pattys days..
Hela Chicago är grönt och fullt av gröna, fulla människor :) Lite roligt. Men vi avslutade med brunch och sen gjorde jag och mammi vid naglarna.
Helt underbart och några tårar föll såklart när vi skiljdes åt.
Men som överskriften avslöjar så är jag hemma om 10 veckor.

Det känns overkligt, så många jag saknar och vill krama. Känns underbart men samtidigt som jag har massor att ta farväl av. Det är med splittrade känslor jag börjar nedräkningen!

Men nu fortsätter jag som vanligt med långa arbetsdagar med mina barn. Denna veckan är båda föräldrarna out of town så jag leker Mamma.. Inte alltid det lättaste men jag klarar det.

Sen kommer Matilda och hälsar på.. Ska bli så roligt.. Kan inte vänta =) Som jag längtar.

Molly och Frida kommer och vi ska på våran road trip.
Kan inte avsluta min tid här på ett bättre sätt!

Vi har också bestämt oss för en ny au pair. Coco.. En fransk kille! Ska bli spännande och se hur det går.


Puss och kram Sverige.. Ses snart

Idag är det hennes dag, min Molly!

Idag finns det ingen annan plats på jorden jag hellre skulle varit än hemma. Eller möjligen costa rica med Carro ;)

Nej men idag fyller min fina syster 20 år.. Hur har detta hänt? Åren bara springer iväg och jag missar förmycket. Jag kommer snart hem iaf vilket är med blandade känslor.
Men nog om det.
Molly, Grattis på din 20 års dag.. Hoppas att den varit allt du förväntat dig och att du googlat en blå liten ask med ett rött band =)
Jag älskar dig och är så stolt över dig.. Glöm inte att Mamma och Pappa snart kommer så att du kan ha en riktig 20 års fest utan att bli påkommen ;)
hehe nu skojade jag ju självklart...

Men jag vill att du ska veta att du betyder otroligt mycket för mig och jag känner att våra band blir starkare för varje år som går. Du är min bästa vän och jag kommer alltid att finnas där för dig..

Jag lovar att inte skriva några Calaisa lyrics här.. lite pinsamt, tycker du inte det? Jag vet hur mycket du älskar dem men detta är faktiskt min sida ;)

Pusspuss Min fina syster!

WEEKEND

So the days just pass by so fast right now. It's a little crazy and I kind of wish that it would slow down a little. Don't get me wrong, I do miss everyone at home and in 3 months I will be standing on swedish ground again!
But I just have so much more to do before I go.

What's been happening since last time.
Obviously a lot so I'll just start.

Enyas friend Sebastian came and we had a fun time. I introduced him to my lovely american friends and they loved him.
We went w Mike to Michigan and I met some new wonderful friends!

Works been going great and I don't know what it is but the kids just show me so much love now. Even Ruby..
It's going to break my heart when I have to leave these sweethearts.. My babies!

So after a long and nice week it was time for Valentine's day.
It was a lot of Champagne and nice cards and a really cute party and I had fun!

The weekend was partying and a trip to Michigan again cause I loved it there.
I was hanging out w my new lovie Brooke and her fiance (my friend too of course) Klaus.
And some of their friends.. Had a bunch of fun and then I showed off my skills of course.

Lovely weekend as always and now I'm packing cause on wednesday morning, Danny and I will take the kids to Arizona.. I'm sooooooo excited and 15 more days then my parents.. Love life!

What to do, what to do

Många tankar och känslor snurrar just nu runt och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera allt. 

Jag kan ju börja med att säga att denna veckan har gått så bra och denna morgonen ännu bättre =) 

Alla barnen var underbara och glada, vi kom i tid till skolan med glada miner vilket gillas skarpt. 

Jag kan inte annat än att älska mina barn, att åka som au pair kan vara det bästa beslutet i mitt liv.

Visst finns det stunder då du önskar att man inte alls var här och du bara vill försvinna och aldrig mer prata med en sur unge. Men alla de underbara stunderna väger upp det. 

- Att höra att du är den bästa som finns och att dem älskar dig, det finns ingen bättre känsla. Man blir varm i hela kroppen och man känner en sån enorm lycka! 

Jag är lycklig, inte nog med att jag har världens finaste familj hemma så har jag även nu fått en familj här, på andra sidan jorden, i Chicago. Min favoritstad i världen. Inget kan jämföras med det jag upplevt och alla vänner som på ett sånt osjälviskt sätt släppt in mig och visat mig nya vägar och möjligheter som jag aldrig någonsin trott funnits! 

Jag har massa tankar för att jag vet att mitt äventyr snart är över. Snart och snart men 4 månader går galet fort om man jämför med 1 år. 

Jag kommer sakna allt här men glädjer mig åt att få träffa alla =) 

Så nu vad här hänt sen den kalla torsdagen... 

Vi har fått snö, Ruby ska vara med i en egyptiskmuseumpjäs! Jesse fick 3 björnar av Emmy och han sa : This is Jesse, This is Marcus and this.. this is Olivia cause I love her.

Marcus borstade mina tänder och kramat mig så många gånger denna veckan, mer än på hela året känns det som.

Jag är en del av deras liv och jag tror att de känner av mina funderingar och vill finnas där. 

Helgerna spenderas som vanligt och älskas =) 

Fast Carro har åkt och helt ärligt känns det så tomt. En tomhet som jag faktiskt inte har haft på hela året men som nu kom. 

Jag vet iaf att jag fått en vän för livet och att vi alltid kommer att han varandra. 

Javi och jag, min fina vän från Chile har spenderat massor av tid tillsammans! 

She's one of those girls you just love and can't stop loving. We talk about everything and nothing and share things that you cannot read or study to know. It's an amazing feeling to have found such a precious friend from a Country far far away. And to know her history and compare with Sweden is so interesting and amazing - I will know this girl forever too and I'll go to Chile.. And she'll come to Sweden =) 

I took her out last weekend.. I made her climb a snow-mountin and then she broke her ankle.. Feels like the worst friend ever.. But tonight we'll have a 10 course dinner at a fancy restaurant and I'm so excited. 

Vad har mer hänt.. Josse har kommit tillbaka för 2 veckor i Chicago =) Mysigt att få träffa henne och vi såg the impossible... med miljoner tårar.. Good start my friend. 

Jag följer Marias äventyr i Asien och lever livet i Chicago.

Snart kommer mina föräldrar och jag kan knappt vänta! =) 

Det var så kul när Jeppe, min danska vän från Danska konsulatet, han som 22 åring fått ett två års kontrakt nu i Chicago.. Kul för honom........... =) När jag skulle berätta vad vi skulle hitta på när mina föräldra var här. 

- Äta... hmm--- äta igen.. Mysa.. hockey.. pedikyr. .äta igen. Sen sova mellan mina föräldrar =) 

Hockeyfan har jag också blivit. Man kan kalla mig en lite stalker för jag har tagit reda på vart alla svenska hockeypelare i Blackhawks bor.. Men det är bra.. Så jag vet hur jag kan träffa dem med min fina skylt och tröja. 

En liten uppdatering på vad som hänt.. 

Talk to you soon.. 

Kalla Torsdag!

Idag är det kallt men det blir kallare snart.. 
Enya och Pontus fortsätter att skicka bilder från varma florida och retas med mig för att jag inte är kvar haha.

Morgonen var bra och körde alla barnen till skolan, när jag sedan hämtade Jesse var det en playdatelunch som gällde =) Så mysigt att få träffa andra barn och vuxna haha
Sen hämta Marcus och lämna av dem för att bege mig till Carro och köpa biljetter till vår första Blackhawks match =)
Vi gick lite crazy och köpte tröjor.. Man får satsa lite på en hockeymatch antar jag.
Sen jobbade jag på kvällen och pojkarna somnade som lamm men Ru är en pre-teenager nu och jag blir så frustrerad.. Vill så gärna hjälpa henne men jag vet inte vad jag ska göra. 
Det känns som att hon tycker att allt är pest och lyssnar knappt. 
Jag var minsann aldrig så... 
Jaja.. Barn är barn =) 

The meltdown

Onsdag.. The yellow day.. 
Yeah right.. 

Idag efter en riktigt jobbig morgon så fick jag ett ganska litet eller stort meltdown när jag skypade med mamma.. Hon känner mig bäst och jag kan verkligen inte hålla tillbaka något när hon frågar mig saker. 
Allt snurrar runt i mitt huvud just nu. 
Fick precis min flight request hem och det betyder att jag måste boka biljetterna hem. 
Lämna mitt liv här och åka till Sverige. 
Alla har sagt att känslan var sjukt jobbig men inte såhär. 
Jag vet inte vad som hände men jag ville bara krypa in i ett hål och försvinna. Jag vet inte varför det är så men förändringar skrämmer en. 
Jag längtar självklart efter alla hemma. Varje dag och massor men Chicago har blivit mitt hem och behandlat mig så bra. Jag älskar människorna och min familj här. 
Högtiderna och ja massor. 
Jag fick efter en timmes störtgråtande torka tårarna för en lunch med Erik.
Vilket verkligen hjälpte. Han fick mig att inse att det är underbart att komma hem. Inget att vara rädd för. Alla underbara människor och goda maten, fy vad jag saknar svensk hemlagad mat! Nu kan jag knappt vänta.
Det jag mest oroar mig för är att lämna dessa barn. Mina barn.. Mina fina! 
Jesse, Ruby and Marcus.. Hur ska dem klara att jag åker och hur ska jag klara det?
När jag kom hem och hade Eriks goda råd med mig träffade jag underbara pojkar och en tösabit som håller på att växa upp och blev ledsen igen. 
Då smsade jag Mike för lite stöd.. 
Det blev följande: 

Mike: 
Ahh!!, You have to remember- Both Chicago and Sweden need you! 
Sweden wouldn't be Sweden without women like you there, Olivia.
Olivia, you are the type of person who makes the most of wherever she is at, so you will think it's great there. 

And then... Hmm Olivia, are you sure the tears you have been crying today aren't still about Les miserables rather than having to go back to sweden? That would make more sense, no? 

Hahah då kan man inte annat än att le! 
And then : 
Missing it only means you did it right. You have so many adventures ahead of you and you don't even know it. And NOBODY will forget you! 
Now quit stressin and get back to living!! 


Fattar ni vad jag kommer sakna? 

Och sen nu när jag skulle sova la sig jesse vid min sida, flätade ihop våra fingrar och sa; 
You will keep me safe and you will keep me close, I love you! 
Då rinner tårarna igen! 
Men bättre dag imorgon hoppas jag på =) 
natti 

Update!

Eftersom min pappa saknar min blogg så får jag allt skriva ett litet inlägg nu. 

Så mycket har hänt på sista tiden, både jul och nyår, resa till Florida hemkomst till Chicago.

Florida var helt fantastiskt och ska försöka lägga upp bilder när jag raderat några andra från tidigare inlägg. 

Nog var Julen fin där och ljuvlig. Firade med 2 underbara familjer, Enyas familj the perssons och hennes kusiner Tinggren. Båda släppte in mig som en i familjen och gjorde min vistelse helt fantastisk. 

Men jag måste erkänna att vara utan sin familj för andra året i rad var riktigt tufft. Just nu har jag samma känsla som då, nu har jag precis sett Les Miserables och är ett känslomässigt vrak men det kan beskriva känslan. Den tunga känslan och stenen som ligger över bröstet och känslan av att bara vilja gråta och få krama min fina mamma och pappa. Skratta med Molly och bara umgås och njuta av varandras närvaro. 

Men det var mitt val att stanna och när man inte kan fira med sin familj så kunde jag inte ha hittat finare människor att fira jul med =) 

Jag borde skriva ett helt inlägg om Florida så tror att jag gör det imorgon. 

Här i Chicago, min vackra stad är det kallt men ack så vackert. 

Det är söndagskväll här och jag har en lång vecka framför mig och inte bara med tanke på jobbet. 

För några av mina bästa vänner här ska åka hem om mindre än 2 veckor. Caroline, Staffan och Sofie som funnits där för mig och vi har bara haft så roligt. 

Nu ska jag inte tänka mer på det utan njuta av den tiden vi har kvar tillsammans. Jag ska njuta av att umgås med mina barn som var så glada att se mig och jag hade det så bra denna veckan med dem.

Jag var tacksam över att ha dem i mitt liv och jag älskar verkligen dessa barn. Så otroligt mycket! 

Det kommer göra ont att lämna dem, inte överge men lämna dem och jag antar att de kommer känna sig övergivna över sin trygga hamn här nu som faktiskt är jag. Hon som alltid är här och som dem saknade så i Mexico. 

Wellwell.. les miserables pratar känner jag.. Får en sån obehaglig och ledsam känsla av den filmen och skådespelarnas fantastiska insats i den gjorde det så svårt att hålla alla tårar borta.. 

Men helgen har varit bra och jag är trött men sugen på en ny och utmanande vecka. 

Något mer som har hänt? 

OH just det.. Min mamma,

Min älskade, vackra, underbara och otroligt saknade mamma har tagit sin sista examen. Blivit det största man kan bli inom psykoterapi och ja hon är nu handledare och lärare i psykoterapi. 

Jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över henne och jag skulle gett vad som helst för att få vara hemma och krama henne, berätta för henne hur stolt jag är och hur mycket hon lärt mig och fortfarande lär mig varje dag.

Mina föräldrar är båda otroligt goda förebilder, inte låta hinder stoppa dig för dit du vill. och jag vet att de båda är stolta över mig som bor här och som har klarat mig ensam sålänge. 

Jag vill att dem ska veta att jag är stolt över dem också, att de har format och bildat mig till den jag är idag och jag kan men stolta steg följa i deras fotspår, i deras vägledning men med min egen twist på mitt liv. Men att få en sån Chans i livet är fantastiskt och jag är så tacksam.

Tack! 

Grattis ännu en gång Mamma.

Du fick njuta av dompan och en underbar middag som jag är säker på att pappa fixat till dig.

Han är stolt över dig med, det är vi allihopa.

Ps.. Pappa, du borde se Django unchaind.. tror du hade gillat den.

Godnatt