Eftersom min pappa saknar min blogg så får jag allt skriva ett litet inlägg nu.
Så mycket har hänt på sista tiden, både jul och nyår, resa till Florida hemkomst till Chicago.
Florida var helt fantastiskt och ska försöka lägga upp bilder när jag raderat några andra från tidigare inlägg.
Nog var Julen fin där och ljuvlig. Firade med 2 underbara familjer, Enyas familj the perssons och hennes kusiner Tinggren. Båda släppte in mig som en i familjen och gjorde min vistelse helt fantastisk.
Men jag måste erkänna att vara utan sin familj för andra året i rad var riktigt tufft. Just nu har jag samma känsla som då, nu har jag precis sett Les Miserables och är ett känslomässigt vrak men det kan beskriva känslan. Den tunga känslan och stenen som ligger över bröstet och känslan av att bara vilja gråta och få krama min fina mamma och pappa. Skratta med Molly och bara umgås och njuta av varandras närvaro.
Men det var mitt val att stanna och när man inte kan fira med sin familj så kunde jag inte ha hittat finare människor att fira jul med =)
Jag borde skriva ett helt inlägg om Florida så tror att jag gör det imorgon.
Här i Chicago, min vackra stad är det kallt men ack så vackert.
Det är söndagskväll här och jag har en lång vecka framför mig och inte bara med tanke på jobbet.
För några av mina bästa vänner här ska åka hem om mindre än 2 veckor. Caroline, Staffan och Sofie som funnits där för mig och vi har bara haft så roligt.
Nu ska jag inte tänka mer på det utan njuta av den tiden vi har kvar tillsammans. Jag ska njuta av att umgås med mina barn som var så glada att se mig och jag hade det så bra denna veckan med dem.
Jag var tacksam över att ha dem i mitt liv och jag älskar verkligen dessa barn. Så otroligt mycket!
Det kommer göra ont att lämna dem, inte överge men lämna dem och jag antar att de kommer känna sig övergivna över sin trygga hamn här nu som faktiskt är jag. Hon som alltid är här och som dem saknade så i Mexico.
Wellwell.. les miserables pratar känner jag.. Får en sån obehaglig och ledsam känsla av den filmen och skådespelarnas fantastiska insats i den gjorde det så svårt att hålla alla tårar borta..
Men helgen har varit bra och jag är trött men sugen på en ny och utmanande vecka.
Något mer som har hänt?
OH just det.. Min mamma,
Min älskade, vackra, underbara och otroligt saknade mamma har tagit sin sista examen. Blivit det största man kan bli inom psykoterapi och ja hon är nu handledare och lärare i psykoterapi.
Jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över henne och jag skulle gett vad som helst för att få vara hemma och krama henne, berätta för henne hur stolt jag är och hur mycket hon lärt mig och fortfarande lär mig varje dag.
Mina föräldrar är båda otroligt goda förebilder, inte låta hinder stoppa dig för dit du vill. och jag vet att de båda är stolta över mig som bor här och som har klarat mig ensam sålänge.
Jag vill att dem ska veta att jag är stolt över dem också, att de har format och bildat mig till den jag är idag och jag kan men stolta steg följa i deras fotspår, i deras vägledning men med min egen twist på mitt liv. Men att få en sån Chans i livet är fantastiskt och jag är så tacksam.
Tack!
Grattis ännu en gång Mamma.
Du fick njuta av dompan och en underbar middag som jag är säker på att pappa fixat till dig.
Han är stolt över dig med, det är vi allihopa.
Ps.. Pappa, du borde se Django unchaind.. tror du hade gillat den.
Godnatt
