The meltdown

Onsdag.. The yellow day.. 
Yeah right.. 

Idag efter en riktigt jobbig morgon så fick jag ett ganska litet eller stort meltdown när jag skypade med mamma.. Hon känner mig bäst och jag kan verkligen inte hålla tillbaka något när hon frågar mig saker. 
Allt snurrar runt i mitt huvud just nu. 
Fick precis min flight request hem och det betyder att jag måste boka biljetterna hem. 
Lämna mitt liv här och åka till Sverige. 
Alla har sagt att känslan var sjukt jobbig men inte såhär. 
Jag vet inte vad som hände men jag ville bara krypa in i ett hål och försvinna. Jag vet inte varför det är så men förändringar skrämmer en. 
Jag längtar självklart efter alla hemma. Varje dag och massor men Chicago har blivit mitt hem och behandlat mig så bra. Jag älskar människorna och min familj här. 
Högtiderna och ja massor. 
Jag fick efter en timmes störtgråtande torka tårarna för en lunch med Erik.
Vilket verkligen hjälpte. Han fick mig att inse att det är underbart att komma hem. Inget att vara rädd för. Alla underbara människor och goda maten, fy vad jag saknar svensk hemlagad mat! Nu kan jag knappt vänta.
Det jag mest oroar mig för är att lämna dessa barn. Mina barn.. Mina fina! 
Jesse, Ruby and Marcus.. Hur ska dem klara att jag åker och hur ska jag klara det?
När jag kom hem och hade Eriks goda råd med mig träffade jag underbara pojkar och en tösabit som håller på att växa upp och blev ledsen igen. 
Då smsade jag Mike för lite stöd.. 
Det blev följande: 

Mike: 
Ahh!!, You have to remember- Both Chicago and Sweden need you! 
Sweden wouldn't be Sweden without women like you there, Olivia.
Olivia, you are the type of person who makes the most of wherever she is at, so you will think it's great there. 

And then... Hmm Olivia, are you sure the tears you have been crying today aren't still about Les miserables rather than having to go back to sweden? That would make more sense, no? 

Hahah då kan man inte annat än att le! 
And then : 
Missing it only means you did it right. You have so many adventures ahead of you and you don't even know it. And NOBODY will forget you! 
Now quit stressin and get back to living!! 


Fattar ni vad jag kommer sakna? 

Och sen nu när jag skulle sova la sig jesse vid min sida, flätade ihop våra fingrar och sa; 
You will keep me safe and you will keep me close, I love you! 
Då rinner tårarna igen! 
Men bättre dag imorgon hoppas jag på =) 
natti