Don't lose your sense, for it's not the end

Nu sitter jag här.. 
Helt ensam i mitt rum och tårarna slutar inte att rinna ner för mina kinder..
Det var längesedan jag kände mig så ensam som jag gjorde på väg hem från Chicagos CTA stopp..
När jag promenerade i värmen och såg alla lyckliga familjer och samtidigt visste att min fina familj sitter på ett plan på väg hem till Sverige..
Sverige som i Sverige på andra sidan Atlanten! 
Nu forsar tårarna ner.. 

Såhär känner jag mig inombords just nu..

Och Paulina.. Dig saknar jag just nu så att det gör ont.. 

Att efter dessa underbara 10 dagar skiljas åt var fruktansvärt-- och även fast att jag har en underbar Chicago-familj..
Och ni kan tro att barnen varit snälla nu när jag kommit hem..
Ruby sa.. 
-Olivia.. jag vill aldrig att du åker igen..


Jesse..
-I want olivia to sleep with me tonight! 


och Marcus som precis kräkt ner hela bilen undrade varför Molly inte var här-- 






Jag har också fantastiska vänner här iaf..
Och idag efter min 2 timmars, störtbölandes tågtur firade vi Emelie med massa lekar och gott! 
Grattis på födelsedagen! 




Nu ska jag träffa min allra finaste barndomsvän och äta froyo och gråta..
Nu är ni några timmar från Sverige och det känns..
Hoppas du läste brevet mamma! 

Glöm aldrig att jag älskar er så!! 

Detta är vad jag har kvar..

Accept the change, for it's not so strange

                                                                                                                                                                                   You're not the only one in this world

So, don't worry, stop hurry

Get on with your life it's not to late

Don't worry, stop hurry

It's only a life before you're away